vardagsmat

Jag försöker fixa igång nått.



Ute och spatserar.



Elin, John och jag.





I baren



Just innan det började bli mörkt. Och otäckt.

Alla bilder tagna av John Paul Bichard.

Igår åkte jag på lajv.
Det hette Felsäkert läge och var ett efterkatastrofenlajv. Med pang pang (soft airguns).
Jag hade aldrig varit på ett sånt lajv förut.
Men jag har ägt en soft airgunpistol.
Den köpte jag i Italien när jag var där på klassresa.
Om ni minns.

Min expojkvän Magnus pajjade dock min pistol en gång när han var hemma hos mig.
I smyg tror jag att han gjorde det med flit för att han inte gillar vapen.
Men hursomhelst!

Jag åkte alltså dit utan vapen.
Det var bara en person i vår grupp som hade en pickadoll och det var Elin.


(Bild tagen av John Paul Bichard)

Elin är tuff.

Ja.
Men sen..när vi varit i den säkra delen av området ett tag (där man inte fick panga på varandra) var det dags att gå ut i det osäkra. (Där man fick panga och där det fanns olustiga..saker)
Jag ba: "Men assåååå det är ju bara ett lajv, hur läskigt kan det vara?"


(Bild tagen av Emma Öhrström)

Ja. Jo. Hej.
Lajvet ba: "Jag kan vara exakt hur jävla läskigt som helst, BÖH!!"


(Bild tagen av John Paul Bichard på ett annat lajv men på samma område där vi var)

Ja jävlar vad rädd jag var.
Det var sketamörkt och sketakallt och det låg snipers här och var.
Dessutom fanns det andra otroligt obehagliga grejjer i skogen.
Som lät. Och inte var mänskliga. Och ville äta en. (Bilder på dom kommer sen)
Och jag ba: "Ja hej. Jag har inget vapen, ingen ficklampa och ett par snowjoggers i storlek 45 som jag verkligen inte kan springa i, och nu är jag rädd på riktigt"

Himla tur/otur hade vi att jag och John bestämt att vi skulle åka hem tidigare.
För om jag hade varit kvar där på natten, när dom verkligen började panga och äta på varandra hade jag nog kanske dött av skräck.

Jävla coolt alltså.
Softairgunlajv.
Hör du det Magnus!?

Jag var på en casting häromdagen.
Jag brukar försöka ta mig iväg på alla castings (castingar?) jag blir kallad till.
För att hålla skådespelartarmen fräsh, öva upp mitt mod, och växa fram mer skinn på näsan.
2 av 3 castings jag varit på de senaste månaderna har varit roliga. (!)
Bra folk, bra upplägg, gott kaffe etc.
En av dom var fruktansvärd. Så fruktansvärd att jag var tvungen att åka hem genast och hälla i mig martini bianco med lime.

Hursomhelst.
En av dom som var rolig var i förrgår.
Jag tänkte "ALL IN!" och lockade mitt hår med locktång.
Toppade frisyren med 2 blommor.
Ska man bli förnedrad kan man i alla fall vara snygg!
Resonerade jag.

Sen blev jag ju inte förnedrad.

Jag skulle spela en tjej som just flyttat in i en lägenhet med en kille.
Så börjar det brinna i trapphuset.
Typ så, kortfattat.
I castingrummet fanns Jag, Regissören, och en Fotograf.
Regissören ba:
- "Du och din kille har just flyttat in alla grejor och ätit en pizza. Du går ut med soporna och märker att det är massa rök i trapphuset."
Jag ba:
- "Får jag en kille?"
Regissören ba:
- "..ehm ..ja?" (Han trodde jag mena att ja skulle mima mot en låtsaskille)
Jag ba:
- "DU! Du kan väl va min kille?"
Han ba:
- "eh ok"
Jag ba:
- "YEEEEEES!!!"

Ja alltså.
Idag ringde dom.
Jag fick rollen.
Man ba:
YEEEEEEES!!! Locktång FTW!

Precis när filmvärlden suckade ut, när den trodde dom kommit undan, får jag jobb på DI.
Igen.
Den här gången blir det zombiefilm.
Herregud så stort.
Och kladdigt.

Såhär kan det se ut när man blir smygfotad av duktig fotograf.

Idag på inspelningen fanns det en sak som var otroligt obehaglig.
En uppstoppad schäfer.
Alltså ni vet.
Hunden.

Den satt där och var "söt" med ett öra lite böjt.
Så sjukt olustigt.

Vem VEM stoppar upp sin gamla hund?
VEEEM?!!!
VARFÖÖÖÖR??!!

Sjukt mkt scrubskänsla.
Sjukt mkt.

Jag är tillbaka i teaterns värld. Så sjukt härligt.
Efter 10 månader (!!!!) av filmarbete, voiceoverarbete, dataspelsarbete (ja faktiskt) och lagerarbete hittar ni nu mig vid teatern igen.
Det känns otroligt skönt.
Jätteroligt.
Spännande.
Tryggt.

Problemet är inte att jag har så många obetalda/lågbetalda jobb, utan att jag inte har några andra jobb på sidan om.
Detta skall styras upp omgående.

Hurra för teatern.
Tack.

Igår var jag på Svejk för att fira att min kompis skrivit klart en ansökan.
Vid bordet bredvid satt Tuva Novotny.
Oj tänkte jag när jag såg det. Ska detta bli en LottaRepris?
"HEJ TUVA JAG SKULLE BARA SÄGA ATT JAG ÄÄÄÄLSKAR DIG I SMALA SUSSIE OCH OCH OCH"

Det hände aldrig.
För vid bordet bakom Tuva satt det en man som hade den konstigaste flint jag sett i hela mitt liv.
Mitt på huvet hade han den.
Den såg precis ut som en fitta.
En stor fitta mitt på huvet.
Jag kunde inte koncentrera mig på något annat.

I söndags spelade jag in en musikvideo ju.
Så här såg det ut.



En av stjärnorna, Sachette.



Regissörerna på håll.



Del av gänget.



En glad Michael Jackson och en glad Million Stylez.



Såhär ser man ut när man tänker.



Såhär ser man ut när man filmar.



När man slår sönder en gitarr.



När man sminkar finfint.



När man har fantastiskt hår. (Hon vaknar med den frillar på morgonen)



Coola brudar som väntar och väntar.

Hej Umeå

(jag drabbades av ett sting av dramatik)
jag undrar, tänker du på mig ibland?
saknar du mig?
Lämnade jag något efter mig?

Du lämnade mycket bakom mitt bröstben
sorg och sånt annat

du är tyst sedan februari
jag med

det är ju så mycket som sagts redan

Det här brevet kommer jag aldrig skicka till dig.

Idag är det dags för musikvideoinspelning igen.
Denna gång med Million Stylez.
Kan bli hur bra som helst.
Det kan det.

Alltså.
Det finns en svensk skådespelare som jag verkligen, verkligen tycker om.
Som är så sjukt bra.

Hon heter Lotta och spelade "krabbkvinnan" i Smala Sussie. Och huvudrollen i Jens Jonssons serie "godmorgon alla barnen" bland annat. Jag tänker inte skriva ut hennes hela namn för om hon googlar på sig själv vill jag inte hon ska hitta hit och läsa min hyllning. Det kommer göra saken värre tänker jag.

Igår var jag och såg min kompis Rikard på dramaten.
Han spelar i enmansföreställningen "Stirraren" där.

Lotta var också där.
Jag trodde jag skulle dö.

Efter föreställningen stannade jag och jens och rikard kvar ett tag och drack nån öl i baren.
Lotta stannade också.
I 2 timmar såg jag henne kretsa runt, alldelens i närheten av vårt bord.
Jag tänkte, "jag borde säga något till henne om att hon är så bra, men nej menjo mennejmenjojanejnej"

Jag försöker alltid undvika att prata med folk som är kända som jag gillar.
Det blir nämligen ofta lite fel.

Efter 2 och en halv timme gick jag ut en stund.
Då såg jag henne igen.
Hon var på väg bort ifrån mig.
DÅ!

Jag sprang efter henne ropandes "Hallåååå du du du hallåååå!!"
Hon stannade till.
Såg rädd ut.

HEJ sa jag.
hej?
Sa Lotta.
FÅR JAG STÖRA DIG EN STUND? sa jag.
.... Sa Lotta.
JAG TÄNKTE BARA SÄGA ATT JAG OCH MIN KOMPIS EMMY. EHM. ÄLSKAR DIG.  Sa jag och såg sur ut för att kompensera kärleken och beundran.
Vad glad jag blir, sa Lotta
VI SÅG SMALA SUSSIE VARJE DAG EN HEL SOMMAR!!! Sa jag och stirrade med galen blick på Lotta.
Vad roligt, då borde ni ju komma och se Bröllopsfotografen också, sa Lotta.
JAG VEEEEEEEEEEEET!!! JAG ÄR SÅ GRÖMT JÄLA PEPP! Skrek jag och gestikulerade vilt.
Ok, sa Lotta, tog fram tin telefon och började slå ett nummer. Förmodligen till 112 tänkte jag och sa tack du är bäst och gick.

Nästa gång jag ser nån som är lite känd som jag gillar ska jag nog skriva en lapp tror jag.

Ikväll är det veckorevyns blog awards.
Åh GUD SÅ SPÄNNANDE!!
Tänk om jag vinner?!
Det vore ju högst troligt.

Någon annan blogg kan säkert också vinna iofs.
Någon blogg som sänder ut ett bra budskap, som stärker kvinnor och män.
Som skrivs av någon som verkligen tänkt till!
Som bryter normen!
Som gör samhället bättre!

Jesus amalia.
Så otroligt otroligt spännande.

Nu finns jag på twitter.